Vi håller på att bli fantastiskt effektiva på att fatta sämre beslut.

Någon skickar en rapport, någon annan en presentation och en tredje har tagit fram en strategi. Allt är snyggt, välformulerat och förmodligen skapat med hjälp av AI.

Själv gör jag det som känns mest naturligt. Ber min AI sammanfatta alltihop.

Och visst är det smidigt. Men jag har börjat fundera på vad som händer när det blir rundgång. När AI skriver det som en annan AI ska läsa, tolka och kanske till och med bedöma. Då kan en hel kedja av beslut fattas utan att någon egentligen har läst, vägt eller tagit ställning.

Vi sparar massor av tid. Men vem tänker egentligen?

Jag älskar AI och använder det varje dag. Men jag undrar om vi inte håller på att bli för bekväma. För det är ju ofta när vi sätter oss in i saker, ifrågasätter och låter tankarna ta några extra varv som de riktigt bra idéerna föds.

En välformulerad strategi är inte nödvändigtvis en bra strategi. Och ett snabbt beslut är inte alltid ett klokt beslut. När alla har tillgång till samma kraftfulla verktyg blir det knappast förmågan att producera mer som avgör vem som lyckas bäst.

Utan vad vi gör med det.

Så kanske borde vi prata lite mindre om hur mycket tid AI sparar och lite mer om vad vi ska använda den frigjorda tiden till.

Vi har aldrig haft lättare att få svar. Men kanske aldrig haft större anledning att ifrågasätta dem.